Jag hör en sång i dina andetag

Webcam is the shit. Jag vill vara en stor flicka nu. Skaffa lägenhet, vänja mig vid att sova ensam, ha ett jobb och kunna betala allting själv, ha vänner lite överallt, resa runt på korta småresor utan att det blir värsta grejen. Jag vill kunna ta ansvar för mig själv och klara mig solo, så att ingen annan behöver oroa sig, ingen annan behöver betala, ingen annan behöver skjutsa, fixa, prata, jobba, hjälpa. Vill ta vara på mig själv så att jag kan göra litehursomhelst/sistaminuten utan att det blir omständigt och krångligt för någon annan än mig själv. Lite så känner jag.
Har köpt två nya armband. Kommer aldrig ta av mig dem. Jag har två föredrag som måste göras men har absolut ingen intention att göra dem. Har inte sovit ordentligt på fyra nätter. Kroppen är sörjig, spagettivinglig och svag. Huvudet är en oordnad tårta som har ett ständigt behov av ipren/treo/alvedon/panodil/whatever, just give me some painkillers. Imorgon åker mamma och pappa till Italien. Klockan 06.10 går deras flyg och sedan är det barnvakt som gäller, haha. Syster Petra med man bor här ett tag. På Lördag är det ESC, ser löjligt mycket fram emot det och förväntar mig att vi vinner. Behöver nog komma ut lite så om det är någon som är ensam och sällskapssjuk som jag, eller bara vill ha en extra person till sitt party/fikastund/spelkväll så anmäler jag mig frivilligt. Men använd er av FB, mobilen är spärrad. Så. Nu ska jag ut till familjen. Mamma och pappa firar fyrtio år i bröllopsdag, så vi har party. Kramochhej.

Allison Elizabeth Harvard

I love her.

You're giving me the coldest stare, like you don't even know I'm here

Två bra låtar. Nu ska jag ut i det fina vädret med mina hundar.
Santigold - Disparate Youth
Sbtrkt - Hold On (feat. Sampha)

Vad som helst utom verkligheten

Tog med mig kameran till skolan i Tisdags. Här är en del av resultatet. Om det är någon som känner sig obekväm med att jag lagt upp en bild på er är det bara att säga till, har ju inte frågat någon om tillåtelse.

Who can know the heart of youth but youth itself?


Patti Smith. Vilket himla geni.

Ser ni vad blogg.se gör med mina bilder eller? Omg, himla retarded bildmisshandlare.)

17-05-12

#Jag och Johanna bakade en tårta till Emma. Eller rättare sagt: vi bakade Hagrids tårta. Hon blev glad och stannade hemma hos mig hela natten. Vi tre såg på en konstig men välgjord film och sedan satt vi i mitt kyliga vardagsrum och pratade in på småtimmarna. Vi somnade till favoritfilmen nere i källaren. Obekvämt och varmt men alldeles lagom. Scones till frukost och ett bortglömt telefonsamtal. Har lite skuldkänslor.
#Några timmar senare ligger jag på gräsmattan tillsammans med syster och läser. Vi båda lägger ner våra böcker och jag skriver några rader i det anteckningsblock jag kallar dagbok. Sedan somnar vi båda två i den rena utomhusluften medan rovfåglar seglar omkring ovanför våra huvuden och ljudet från ett flygplan fyller luften.

Jag vill ut på äventyr i de närliggande trollskogarna men vågar inte gå ensam. Längtar efter den lummiga grönskan och att vandra på svarta, krokiga stigar i knästrumpor.

And AAAAAAAAAAJJIIIAAAAAHHJJ WILL ALWAYS LOVE JUUHUUUHUAAAHHHIAAHHHH

Gud vad skabbigt. Notera Voldemort på sista bilden.
Emma. Emmaemmaemma. Grannar i tio år, eller var det elva? Vänner i, njaa, skulle säga sådär nio år (vi blev ju inte alls tajta redan den där första grillkvällen hemma hos dig när Ann-Marie och Henrik lekte match-making, wink). Alla mina minnen här från Yrestahed har dig med i bilden. Som den där gången vi stod och skrek åt djävulen att dra åt helvete. Eller den där gången vi lekte med Barbie i skogen hemma hos dig. Ett sjukt bra rollspel med Carson och vad hette han nu igen? I alla fall, min Barbie-klänning ligger nog fortfarande och ruttnar där någonstans. Eller minns du kinesen och den galna polisen? (klart du gör) Alla klubbar vi haft (jag har fortfarande kvar bokföringshäftet från Money-Club, du vet det där plastiga med delfiner och en solnedgång på, du är fortfarande skyldig klubben 20 kr). Och du, vi klarade aldrig ut sista Starshine-banan. Månader av besatthet och vi fullgjorde inte vår uppgift. Shame on us. Ja, eller den där kvällen i somras när vi satt på mitt tak och såg på solnedgången. Det var mysigt. Du är överallt i mitt minne. Du är en sådandär man kallar "barndomsvän". Och jag kommer aldrig orka någonting utan dig.
När vi är gamla och inte har pratat på de senaste tio åren så kommer jag en dag helt plötsligt ringa dig och säga: "Emo-promenad, Yrestahed, imorgon klockan 18.00, vanliga stället." Och du kommer säga: "Jag ser ut som ett skabb." Och jag kommer säga: "Jag vet, det gör du alltid. Jag med. Och åldern gör det inte bättre" Sen kommer vi träffas där och gå vår vanliga terapirunda och allting kommer vara som igår, för så är det alltid med dig. Det kvittar hur lång tid som gått eller vad som har hänt. Vi har alltid något att prata om. Alltid. Och jag har aldrig någonsin tvivlat på att jag helt litar på dig, på att jag behöver dig, på att du kompenserar mig, på att jag älskar dig.
Grattis. (Hon fyller sjutton idag för er som inte förstod det, retards, det framgår ju så himla bra i texten)
Och nu skulle jag vilja ge den här låten till dig som en lite prisentt.. eller nåt. För-den-är-så-himla-bra-och-jag-vet-att-du-älskar-den-och-texten-passar-så-bra-in-för-det-är-precis-så-jag-känner. Här har du textishen:

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am home again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am whole again

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am young again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am fun again

However far away
I will always love you
However long I stay
I will always love you
Whatever words I say
I will always love you
I will always love you

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am free again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am clean again

However far away
I will always love you
However long I stay
I will always love you
Whatever words I say
I will always love you
I will always love you


//

a-m-b-i-v-a-l-e-n-s
och NP gick åt skogen

Omg, I've been robbed

Hahaha, hittade min bild på någon random tumblr-blogg. (Som ni kanske ser är det bilden från detta inlägget) Blev lite offended, nästan, lite kul ändå.. Det enda är: THE BAD PHOTOSHOPPING HURTS MY EYES.
Den har 1860 notes!!!!!!!!!! (alltså 1860 personer som gillat och rebloggat)

Where the streets have no names

Jag förundrades över hur lätt det var att berätta. När jag gick där och såg ljusen reflekteras i dina ögon förstod jag knappt själv att jag faktiskt sa de sakerna jag alltid velat säga. Hemligheter, svåra att formulera, de kom utan större ansträngning. Jag var glad antar jag. En stund. Men sanningar som denna ska inte blottas för någon, inte pratas om. Så fort orden lämnat min mun slutade de stämma. Budskapet var inte sant längre bara för att jag släppt det till dig. Det var som om deras makt bröts. Hemligheten de höll vittrade sönder, för hemligheter är inte längre hemliga om man berättar dem för någon. Jag ångrade mig bittert den kvällen, och har enda sedan dess. Du vred på allt. Andras ord var för överdrivna och mina egna inte längre tillräckliga. Med allt sagt kände jag mig tom och töntig. Det var dagen du slutade älska mig och jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lät sanningen komma mellan oss.

Update: jag gjorde det igen, jag lät dig komma närmre och nu kan jag inte släppa dig. Vart är vi om ett år?

Jag är född i en spökstad där alla vet att jorden är platt

Hängde en del med denna tjejen igår. Hon är fin.
Idag är det en sådan där dag då jag sitter med en tekopp i handen och lyssnar på regnet samtidigt som jag rastlöst läser i en bok med alldeles för komplicerad engelska eller sitter i sängen och kollar på avsnitt efter avsnitt av Grey's Anatomy.
Kan inte ni berätta något ni varit med om på sistone? Det kan vara roligt/bra/sorgligt/tråkigt/hemskt/häpnadsväckande/coolt eller bara något som gjorde ett intryck och fastnade i hjärnan. Ett äventyr eller bara en betraktelse, berätta.

Havererar

Jag håller mig till samtal med mitt eget huvud. Byggandet av drömslott och konturlösa, tysta scenarion. Har svårare att urskilja de luddiga bilderna i mitt inre dessa dagar. Det är dimmigt därinne, inne bland tankerötter och pumpande känslokärl. Tappar koncentrationen, byter fokus. Från dag till dag, från minut till minut. Det är som skör is. Vet inte när jag kommer vakna upp fördömd, bortom räddning. Trivs inte med mig själv som vän. Trivs inte i för mycket stillhet. Tappar talangen, tappar fingertoppskänslan och eftertänksamheten. Tappar dagar och vänner. Tappar förnuft, självsäkerthet och ögonfransar. Tappar krav. Tappar empati och längtan efter rättvisan. Havererar, förliser, sjunker in i mig själv. Försvinner bakom fasaden och halsen gör ont. Kanske är det pollen, eller kanske är det hjärtat som är på väg upp i jakt på att få säga sitt, få visa upp sitt innanmäte.
Jag önskar jag var anonym. Jag önskar jag kunde fler fina ord så jag kunde beskriva det groteska utan att låta vulgär. Fast ibland behövs det råa. Romantisering är lögn.

Look at the stars, look how they shine for you

Lite bilder från de senaste dagarna. Två fina födelsedagsfester.
Simeon och pappa.
Denna fina syrran har också fyllt år, 25! Här är hon på sin födelsedagsfest.
Emmas fina födelsedagstårta (morotskaka med fyra lager!!!)
Emma var tvungen att jobba på sin födelsedag så hon var lite trött på eftermiddagen.
Carl skakar galler och räcker ut tungan mot moster Louise-Polis.
Emma öppnar paketeeer.

You have always been my shining star, my guiding light

Idag fyller min älskade syster Emma 19 år. Emma betyder fruktansvärt mycket för mig. Hon är min närmaste syster och en av mina absolut bästa vänner. Kram på dig!

Write about love

“Trying to write about love is ultimately like trying to have a dictionary represent life. No matter how many words there are, there will never be enough.” 
― David Levithan, The lover's dictionary